Örnulf Tigerstedt föddes år 1900. Han var son till det verkliga statsrådet Axel Fredrik Tigerstedt. ÖT växte upp på Mustila gård i Elimä socken i en aristokratisk, auktoritär och konservativ miljö. Mustila gård var i början av 1900-talet ett av landets största gods. I sin bok Vi resa söderut skriver ÖT:
“Det fanns en gång ett slott, en park och 70 km2 terräng, ett suveränt, trotsigt rike styrt enligt ultramonarkistiska principer och omfattande 1500 själar. Det var Imperium Romanum, världens centrum och orubbliga firmament.”
ÖT:s uppväxtår präglades av stora samhälleliga omvälvningar. Finland fick sin egen enkammarriksdag och allmän rösträtt infördes 1906. Trots att den vita sidan segrade i inbördeskriget fick socialdemokraterna nästan 40 % av rösterna i riksdagsvalet år 1919. Den lilla men desto mer inflytelserika svenskpråkiga eliten befann sig i en helt ny situation och det var många, däribland ÖT, som ansåg, att klockans visare måste vridas bakåt. Man tänkte, att landets finskspråkiga majoritetsbefolkning inte var kapabel till nationsbygge.
Det är möjligt, att det var den aristokratiska och auktoritära uppfostran och det samtida historiska skeendet, som radikaliserade den unge ÖT. Dessutom var han litterärt begåvad och valde att använda sin begåvning för att sprida sina, ofta kontroversiella tankar, som författare, artikelskribent och talare.
På 1930-talet var ÖT en känd författare, över språkgränsen, i Finland och Sverige. En enskild händelse, som bidrog till att befästa hans rykte var hans tal den 12 maj 1933 i Brunnsparken i Helsingfors. Det var de svenskspråkiga studenterna, som i enlighet med en lång tradition samlades för att hälsa våren. Studentbladet beskriver ÖT, som en talare vars glöd, schwungfulla rytm och klangfulla diktion försatte studenterna i ett tillstånd av oro och tilltagande uppeggelse. Vi bör komma ihåg att festen firades i en tid av hetsk språkstrid. Namnkunniga personer krävde att all universitetsundervisining på svenska skulle avskaffas. Gatuskyltar på svenska tjärades. Vid denna tid var en tredjedel av Helsingfors befolkning svensktalande.
Vad sade då ÖT denna majdag? Hans tal var en attack mot det samtida samhället. Han fann samhället präglat av dekadens, nöjen och moralisk slapphet. Han nämnde också den från USA importerade “förnicklade och optimistiska bil- och kartotekskulturen”. I stället glorifierade han hembygden och ungdomens oförstörda sundhet. Han betonade behovet av en enad nation och siade om en ny era, vars begynnelse han redan kunde skönja i Europa. Orsaken till ÖT:s inspiration var sannolikt nazisternas och Hitlers maktövertagande i Tyskland, som hade skett fyra månader tidigare.
ÖT var trots sitt politiska engagemang en flitig författare. Han gav ut ca 30 böcker. Han skrev lyrik, noveller, romaner och t.o.m. ekonomisk historia. Hans första bok publicerades när han var 18 år gammal och den sista utkom postumt år 1964, två år efter hans död. Under 1930-talet och början av 1940-talet bildade ÖT tillsammans med några andra unga likasinnade svenskspråkiga författare en sammanslutning, som de kallade “Det svarta gardet”. Gruppen verkade i anslutning till Söderströms förlag.
Vetskapen om det hemliga tilläggsprotokollet i Molotov-Ribbentropavtalet, där Tyskland och Sovjetunion bl.a. kom överens om att Finland hör till Sovjetunionens intressesfär var för ÖT till den grad chockerande att han fick ett nervöst sammanbrott. När han hade repat sig satte han igång ett arbete för att få den tyska regimen att förstå att ett stort misstag begåtts när det gällde Finland. Han använde Herman Görings svenska svåger Erik von Rosen som budbärare när han skickade ett brev till den tyska regimen. von Rosen förde långa diskussioner med Göring och rapporterade tillbaka till ÖT, som i sin tur skrev en rapport till utrikesminister Erkko.
Paradoxalt nog blev ÖT beskylld för att ha flytt hemlandet strax före vinterkrigets utbrott. Sanningen var, att han just då var i Sverige på hemligt uppdrag, för att få sitt budskap framfört till den tyska regeringen.
Under kriget arbetade ÖT som propagandist på Statens Informationsverk. Han hade då tillgång till Statspolisens arkiv. 1943 gav han ut boken “Statspolisen slår till”, där han använder sig av information från arkivet. Året därpå skrev han ännu en fortsättning till boken, men då har den politiska situationen förändrats och verket beslagtogs.
År 1944 gjorde ÖT och en del av hans närstående bedömningen, att det var alltför farligt att leva i Finland och flydde till Sverige. Där blev han internerad i flera månader, som asylsökande. En del av den svenska pressen inledde ett drev mot ÖT och beskrev honom som förrädare och nazist. ÖT blev förödmjukad och fick med stöd av forna vänner kämpa för att få stanna i Sverige. Han beviljades till slut asyl och tillbringade sina resterande sjutton år i Strängnäs.
Var ÖT nazist? Han omfattade inte antisemitismen och kyrkfientligheten i den tyska nazismen. Han tålde inte heller folkligheten i Mussolinis fascism. Men det är inget tvivel om att han var extremt långt ute på högerkanten.
Produktion:
Vågor (1918); Noveller (1923); Exercitia (1924); Majoren på Björnby (1928); Vid gränsen (1928); Vi resa söderut (1930); Block och öde (1931); De heliga vägarna (1933); Skott i överkant (1934); Utan örnar (1935); Huset Hackman. En wiburgensisk patriciersläkts öden 1790−1879 I (1940); Sista etappen (1940); Statspolisen slår till (1942); Hemliga stämplingar (1944); Den lycklige jokern (1945); Katedralen. Stockholm (1946); Floden rinner förbi (1948); Det ekar under valven. Bilder och gestalter ur Hässelbyholms historia (1949); Fälld vindbrygga. Stockholm (1950); Valv och båge. Valda dikter (1951); Huset Hackman. En wiburgensisk patriciersläkts öden 1790−1879 II (1952); Den blå porten (1953); Ön i havet. Vandringar på Bornholm (1955); Floden av eld och järn. Gestalter och öden ur Fagersta-brukens historia (1957); Källorna sorlar i väster (1964). Se även Finlands författare 1917−1944 (1981); Finlands svenska litteraturhistoria II (2000).
Källor:
Waltå, Göran O:son: Örnulf Tigerstedt och "de svarta", Uppsats i Historiska och litteraturhistoriska studier 69 (1994)
Laitinen, Kai: Mustan lipun ritari - Örnulf Tigerstedt yritti kääntää historian kulkua, Helsingin Sanomat (31.10.1993)
Ekberg, Henrik: Führerns trogna följeslagare - Den finländska nazismen 1932 - 1944, (1991)
Waltå, Göran O:son: Artikel om Örnulf Tigerstedt i Uppslagsverket Finland
